Om mig

Det finns en historia som min mamma ofta berättade när jag var tonåring. Jag var ungefär fem år gammal och fascinerad av en tunn guldklocka som min pappa alltid bar. Jag ville ha den, och han sa att jag skulle få den den dag jag lärde mig klockan. Några veckor senare kunde jag den - och jag fick klockan.

Några dagar efter det hörde min mamma hur min pappa ropade frustrerat. När hon kom in i rummet satt jag där med klockan i delar: små skruvar, kuggar och en liten skruvmejsel. När hon frågade varför jag hade plockat isär den svarade jag, enligt henne: “Jag ville se hur den fungerar.”

Och det är egentligen där allt börjar. Nyfikenheten. Viljan att förstå. Behovet av att se vad som finns bakom ytan. Jag satte ihop klockan igen. Den gick - även om det blev en eller två skruvar över. Men det viktiga var inte perfektionen. Det viktiga var att jag hade lärt mig något nytt.

När jag idag, över 50 år gammal, ser tillbaka inser jag att den där nyfikenheten aldrig försvann. Den har följt mig genom livet, format mig och blivit min största drivkraft.

Jag tror också att det finns en annan del av min historia som påverkat mig mer än jag förstod då: jag är vänsterhänt. Det låter kanske trivialt, men som barn var nästan allt i min omgivning byggt för högerhänta - skolbänkar, saxar, verktyg, bord. Jag var tvungen att hitta lösningar på saker som andra aldrig behövde tänka på.

Det skapade en reflex i mig: När något inte fungerar för mig, hittar jag ett sätt att få det att fungera ändå.

Kombinationen av nyfikenhet och tidiga utmaningar formade mig till den jag är idag: en person som inte bara vill förstå hur saker fungerar, utan också vill förbättra dem. En person som ser system, samband och möjligheter. En person som drivs av att skapa lösningar som gör skillnad.

Det är därför jag arbetar med IT‑arkitektur. Det är därför jag älskar systemdesign. Det är därför jag brinner för att skapa strukturer som håller - inte bara idag, utan långt in i framtiden.

Jag bygger inte bara system. Jag bygger förståelse, ordning och möjligheter. Och jag gör det med samma nyfikenhet som den femåring som en gång skruvade isär en guldklocka för att se hur den fungerade.